Är less på allt i Sverige just nu. Politiken, klimatet, monarkin och ja.. Allt egentligen. Längtar något så sinnessjukt till Kroatien, resan skulle inte kunna kännas längre bort. Är så less att bara sitta i kalla lilla Sverige utan en enda liten självständig tanke, för vad händer då? Jo, man blir trakasserad och dum-förklarad, bara för att det här landet är så jävla mellanmjölk. Som jag har sagt tidigare så är livet så jävla mycket rutin. Bara för en vecka så skulle jag vilja slippa tänka på förpliktelser, ekonomi och vad jag ska göra utav mitt liv. Jag vet redan allt det. Jag vet vad jag vill göra efter gymnasiet, jag vet att jag inte äger alla pengar i världen och jag vet sannerligen vad jag har för ansvar.

Detta kallas för att leka rebell, när jag vet att själv att hade jag velat rebella så hade jag gjort det på ett helt annat sätt. Jag är nöjd med min tillvaro, tills jag verkligen tänker efter. För vad har vi egentligen om man tar bort allt det materiella i det här landet? Jo, vi har fega små stackare som inte vågar tänka för sig själva. Alla som sticker ut blir idioter, alla som håller sig till normen hyllar vi. Varför skulle inte jag få operera mina bröst, bli ultra-blond och ha på mig urringade toppar? Självklart är ju detta ett väldigt dumt exempel, eftersom det är så många tjejer som gör det, men ändå. Det är ju ändå inte accepterat, inte sant? Jag vet själv att jag vill tjäna ihop pengar efter jag fyllt arton och göra en näsoperation, why? För att jag vill, och det är det jag tänker göra, för att jag känner att det skulle gynna mig själv och mitt självförtroende.

Detta är väl egentligen ytliga skäl till att vilja slippa det här jävla landet, men gud vet att jag inte kan flytta än, så då får man bita ihop. Jag vill bo i Italien, Frankrike, Spanien, Grekland, USA, varsomhelst egentligen. Bara jag för gudsskull inte fastnar här, för då, då vet jag att jag har misslyckats.